Cancerously

Hemma nu. Efter flera veckors frånvaro hemmifrån. Har inte pallar åka hem. Även om jag haft all tid i världen. När jag är hemma känns allt som förut. Allt ser likadant ut bortsett från de nya tapeterna och gråa skalorna på väggarna i vardagsrummet. Plus att mitt rum nu är ett allmänt förvaringsrum för saker som ska upp på vinden.

..." Eftersom jag aldrig är hemma ".

Som vanligt är ansvar knappast min grej. Har verkligen fått upp ögonen för vad som krävs för att jag ska ens ORKA göra något, och då måste jag vara nästan döende ( okej.. inte döende ) Men iallafall ska skiten behöva påverka mig riktigt jävla ordentligt. Psykiskt eller fysisk, bara jag lider. För då äre kanske dags att göra nått åt saken? Eller hur Elina? ...Jomenvisst!

Och tiden ba går. Och ännu har jag inte hunnit/pallat åka och träffa dom jag känner att jag vill/behöver träffa. Nej. Lat är man oxå, men det är något som jag vetat länge, and then some.

Har bestämt mig för att engagera mig riktigt hårt åt bloggen nu. (lögn) Nejmen, jag ska iallafall se till att skriva ner några rader då och då. Intressant eller inte, skiter jag i. Bara jag får skriva av mig, det ger mig en viss tillfredställelse. Endast för min egen skull.

...Men när jag ser tillbaka på ett gammalt inlägg inser jag att jag lovat det förut. Så...Glöm vad jag sa.

Tre månader med bby. Och snart fyller man 19.
Värdelös ålder egentligen. Langa 20. Jobb. Pengar. Balkong.