I know that i've got issues. But you're pretty messed up too.

Vettefan hur jag ska beskriva det, men det är något behov av förnyelse jag känt sedan igår.. eller ja, sedan en tid tillbaka, men igår vare som om behovet blev ett faktum i samma veva som jag totaltrensade min bilddagbok.
Out with the old, in with the new - tyckte jag passade gött.
Sparka det gamla, negativa i arslet och göra plats för det nya.

Och nu går det inte att undvika, nu vill jag nästan omfamna behovet och tacka behovet av att det finns där, gör min dag, gör mig glad. Varför vet jag inte, men känner mig bara så peppad. Som ett hopp om att tillvaron kan förändras genom att ändra på småsaker. Vilket i och för sig inte är en nyhet, har alltid värdesatt de små sakerna jag har, och jag vill fortfarande bjuda behovet på en kopp kaffe och en cigg.
Men givetvis går det inte. Kan varken flytta på det, eller ta på det, det är inte någon form av fysiskt ting som går att bära bort när det inte är önskat längre, eller bara blir jobbigt. Typ som en hund som pissar på ens gräsmatta.
För behov kan bli jobbiga. Tills man gör något åt dom.

Öööh. Vet inte riktigt vad jag vill ha sagt med det. Eftersom jag är såpass otroligt_dålig på att förklara saker och få mina tankar på papper så fattar säkert ingen ett jota. Så screw it. Jag är glad.